..men de ska inte vispas bort för det!
Nej, låt mig ropa över trädtopparna direkt, känslor är asviktiga. Våra känslor hjälper oss att förstå vad vi behöver för att må bra och varnar oss när något är fel eller farligt.
Det är dundersunt att alltid försöka tillåta sig själv att känna det vi känner istället för att exempelvis försöka trycka undan vissa känslor, ignorera dem och/eller värdera känslorna som bra/dåliga, fina/fula osv.
Så, våra känslor är alltså svinviktiga och kan vara otroligt mäktiga, starka och ibland påträngande. De påverkar våra kroppar och kan röja runt med oss rätt rejält, men en sak känslor inte är dock, är en vattentät pålitlig källa till att våra tankar är (objektivt) sanna...
..... även om det veeeerkligen kan kännas så ibland.
Tankar och känslor påverkar varandra
Våra tankar och känslor samspelar hela tiden, och det gör att vi ska vara försiktiga med att tolka våra tankar som objektivt sanningar. Tankar är egentligen förslag från vårt undermedvetna om hur vi kan tolka världen omkring oss, men de är absolut inte alltid sanna.
Jag kan t.ex. tänka "Det är gott med ananas, undra om man kan göra doftljus av de", "Barabari ploploiploi" eller "Jag kommer säkert bli matförgiftad av den där burgaren jag åt", dvs lite olika tankar som är mer eller mindre tramsiga.
Den sistnämnda tanken kommer dock kunna göra mig orolig, illamående, eller stressad och dom känslorna kommer kunna upplevas som att de bekräftar den den tanken jag hade, för det KÄNNS ju så himla mycket så, även fast de (tankarna) kan vara rena påhitt precis som alla andra tankar.
Känslor är personliga och kan lätt missförstås
Eftersom känslor är personliga påverkas de av våra tidigare erfarenheter, våra personliga tolkningar och till och med vårt humör för dagen. Två personer kan ha helt olika känslor i samma situation eller kring samma tanke – och det är helt som de ska.
Såhär menar jag:
1. Klassisk presentera en grej inför andra på jobbet-situation:
Person A: Känner sig pissnervös och stressad eftersom hen har många tidigare erfarenheter av att bli kritiserad och hånad i liknande situationer.
Person B: Känner en nervösglad förväntan och pepp eftersom hen gillar att prata inför folk rent generellt och längtar efter att få visa sina idéer för sina kollegor.
En stor hund springer mot dig -situation
Person A: Känner rädsla och panik eftersom hen blev biten av en hund som barn och fortfarande har ett djupt rotat obehag kring hundar.
Person B: Känner glädje och nyfikenhet eftersom hen själv har en stor snäll hund där hemma och tycker om att gosa med andra hundar.
Feedback från chefen-situation
Person A: Känner skam och depp eftersom hen ofta tolkar all form av feedback som ett tecken på att hen inte duger eller är omtyckt.
Person B: Känner sig tacksam och inspirerad eftersom hen ser feedback som en möjlighet att växa och bli bättre på grejer
För vissa av oss har hjärnan blivit lite “felkalibrerad” på grund av våra tidigare erfarenheter eller (av andra) inlärda mönster, och det kan, som i exemplet med chefen ovan leda till att vi ibland tolkar en vanlig, ofarlig situation som hotfull eller hittar kritik i neutrala kommentarer (och blir känslomässigt påverkade av det)
Våra känslor kan också vara föränderliga och kan variera massor över tid. Det som känns sant eller viktigt för oss i ett ögonblick kan förändras när vi får mer/annan information eller när våra perspektiv utvecklas.
Det är också därför det är viktigt att inte förlita sig enbart på känslor för att bedöma sanningen i en situation.
Hur ska man göööra dååå?
Hur kan vi på mest hjälpsamt sätt hantera och förhålla oss till de där känslorna och tankarna när de stormar och röjer då?
Tips kommer lastat:
Tänk på dina tankar som förslag, inte fakta: Tänk att tanken är en som ett rekommendations-tåg som hjärnan skickar ut. Det får absolut vara där å köra lite fram å tillbaka men du behöver inte hoppa på tåget och tuta järnet för det. Ibland kan det vara bra att tänka att man är "den artiga vuxna" i ett samtal med tanken "Jaha, ja det säger du. Tack, det var ett intressant förslag, – men kanske inte hela sanningen va."
Distansera dig från tankar som du misstänker stjälper mer än hjälper.
Jag försöker t.ex. tänkte "nu fick jag en tanke att..." så ofta jag kan när jag går runt mår dåligt för att hjärnan surrar, eller se på tanken som plopp-uppgrejerna i en sånt här wack a mole spel?
3.Utforska känslorna utan att värdera dem: Försök att se på dina känslor som signaler snarare än något som måste lösas nu nu nu på direkten.
Tänk att du är en forskare, sätt glasögonen på nästippen och fråga dig själv: "Hmmmm vad försöker den här känslan säga mig just nu?"
(Ibland är den där jobbiga känslan kanske "bara" en hint om att du behöver ta en paus, vila, eller äta något.)
Andas och sätt saker i perspektiv: Om du märker att tankar eller känslor blir väldigt intensiva, testa att ta några lugna, djupa andetag. Ibland kan det räcka för att man ska få pausa lite och det gör det oftast lättare att se situationen från ett nytt perspektiv. Hatar du andning? Skit i det och gör nått annat istället för att "byta scen" och få den där pausen. Gå och boxa på soffkudden, ta en dusch, baka nått svårt.
Skratta åt det absurda:
Tankar kan verkligen vara skitlöjliga ibland. Det kan vara hjälpsamt att snällt le åt dom och påminna sig om att hjärnan ibland kan vara lite väl dramatisk. Att skratta (vänligt!) åt sig själv kan vara en jädra supergrej.
Öva på att vara snäll mot dig själv: När du har det svårt och känslor och tankar känns överväldigande, försök ge dig själv samma stöd som du skulle gett en nära vän i samma situation. Du förtjänar det.
Du når mig via mail: info@ekhammarsamtalsterapi.com eller mina sociala medier: Instagram, Tiktok. Facebook
Comments